juliagati.blogg.se

Det var sååå skönt att inte behöva ställa klockan imorse. Ändå vaknade jag vid tio, que mala suerte! Vid ett tiden mötte jag Vendela vid tågstationen i San Sebastian där vi fick vänta i cirkus 20 minuter på Anton som tydligen stod och vänta någon annan stans, typiskt Anton! Bredvid oss på bänken satt en tjej som såg ut att vara i vår ålder och jag sa flera gånger till Vendela att vi MÅSTE prata med henne. Plötsligt frågade hon vad klockan var och vi svarade glatt att klockan var ett. Vi tog chansen att fortsätta samtalet genom att fråga var hon bodde, hur gammal hon var, vad hon skulle göra idag etc. Lätta fraser som vi förstår svaret på, haha. Hon frågade oss om vi var bra på engelska och vi sa ja så klart. Vidare berättade hon att hon jättegärna ville fortsätta träffa oss så vi kan hjälpa henne med engelskan och hon oss med spanksa. Vi bytte nummer och nu har jag och Vendela fått oss en studiebuddy! YEEEY! 

   Helårseleverna hade berättat för oss att vägen till Ikea var enkel, "ta metron till la hospital och sen går ni en liten bit bara" Jag kan säga att vi blev jävligt lurade. Vi gick i säkert en timme innan vi kom fram och när jag sedan berättar det för mina värdföräldrar skrattar de och säger att Ikea ligger 20-30 minuter från vår lägenhet. Känndes jävligt onödigt just då men det var en upplevelse det med. Det var skönt att komma till Ikea, en liten bit Sverige i stora stora Madrid. 

   När jag sedan kom hem vid sextiden var det sååå skönt att gå och lägga sig en stund! Vid middagen var det bara jag och mina värdföräldrar, Lucía var hos sin mormor, och vilken skillnad det gjorde. Det var tyst och lugnt, dock något stelare måste jag erkänna. Under middagen fick jag till och med dom att skratta, helt sjukt! Vi kollar alltid på TV medans vi äter och värdföräldrarna brukar alltid kommentera vad som sägs och görs. Just då visades några politiker (kvinnliga måste jag tillägga eftersom vi alla tyvärr antar att det är män bara för vi pratar om politiker) och mamman säger på spanska "ååh så vackra, de kunde ha varit modeller!" efter dem gick det en gammal gubbe, också politiker, och då säger jag på spanska "ja, han också!" vilket min värdmamma tyckte var jätteroligt! Kände mig riktigt nöjd! 

   Efter middagen drog jag till Divan, de andra lundarna var också där. Mycket trevligt det med! Mycket folk var där också! Hade kunnat sitta där hela natten om det inte var för utetiderna (vi måste enligt skolan vara hemma klockan två på helgerna)